Stora problem och små..

Som småbarnsförälder är det inte helt ovanligt att stöta på rubrikerna, "så får du ditt barn att sova" eller "skaffa rutiner". Inte någonsin står det, "så underlättar du för ditt barn när de har ett handikapp". Och då har vi inte ens något som klassas som handikapp. Å andra sidan, vi går till läkare en gång i veckan, har en skena som ska korrigera en fot och vardagen känns allt annat än normal (särskilt just nu när vi är mitt uppe i skiten). Vad kallas vår vardag då? Normal?

På onsdagar har vi babymassage och jag blir påmind om hur enkelt det hade kunnat vara. Och inte är. Och att vi måste bita ihop för framtiden, så att vi slipper massa sånt här då. Det är nog det enda som håller mig uppe. För när jag släppte lös min son på massagemattan, spritt språngande naken (utan gips och skena) för första gången idag, då förstår jag vad jag saknar och vill ha. Och här är jag så förbaskat maktlös. Det är jobbigt för en person med kontrollbehov och viljan att kunna förändra. Bara så ni vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: