Igår, idag, imorgon..

Jag lyssnar just nu väldigt mycket på ljudböcker. Gillar det och lyckas beta av säkert en i veckan. Lite beroende på vad jag lyssnar på så kommer ju tankarna så klart igång. Just nu handlar en om vad som hände "förut". 

 

Om jag skulle få träffa mitt 15-åriga jag idag så finns det så mycket som jag skulle vilja säga till henne. Som att inte ha så bråttom. Var mer "här och nu". Att lägga lite mer energi på skolan men också fundera på vad som är roligt och givande och välja utifrån det och inte vad man "bör". Jag skulle boosta hennes självförtroende litegrann, säga att hon är jäkla bra ändå och att de som inte inser det inte är nått att ha. Kompisar som snackar skit och beter sig som puckon är troligtvis just det. Dumpa dem! Samma sak gäller med killar. Det är sällan de är värda alla tårar och all frustration. Förr eller senare träffar du den där killen som är både bra och vettig. 

Det finns inte mycket du ska ångra, allt ger dig någon form av erfarenhet och visdom. Men vissa saker behöver man inte göra två gånger utan det räcker med en. Se världen och passa på att umgås med dem du tycker om. Livet är inte oändligt och ibland går det alldeles för fort. Men det finns en tid för allt. 

 

Kanske är det så att jag borde försöka förmedla detta till min dotter, men om jag ska tänka tillbaka på mig själv så tror jag inte att jag hade varit mottaglig. Det är ju en del av utvecklingen, att INTE lyssna på sina föräldrar som tror att de vet rätt. Men däremot kan jag försöka lyfta henne så mycket som möjligt, få henne att inse att det är bättre att vara här och nu är någonstans längre fram i tanken. Misstänker dock att hon är just min dotter och inte kommer att lyssna alls..