Men alltså!
En semestervecka slut. Vi har visst ytterligare tre tillsammans i familjen. Jag är redan less och funderar på att sätta familjen på båten till Sthlm i morgon och själv stanna kvar på Gotland. Jättefin ö, jättehärligt väder men jag har blivit nån form
av passupp. Ungefär så här:
Först och främst: mamman får planera både resa och boende. För samtliga 4 veckors semester. Om det inte ska bli "hemma häng" hela sommaren. "Vi kan väl hitta på grejer här hemma" innebär nämligen att vi gör ingenting.
Alltså har veckan sett ut så här:
Badväskan ska packas-mamma fixar.
Middagen ska lagas (varannan dag)-mamma handlar och lagar. Pappa står på sin höjd vid grillen. Och dricker öl.
Frukosten ska fixas-mamma fixar.
Barnen bråkar-mamma medlar fred.
Tvättmaskin ska köras-mamma fixar.
Grejer ska handlas- mamma fixar.
Väskor ska packas, med både lakan, handdukar och kläder- mamma fixar.
Mamma packar för hemfärden.
Huset ska slutstädas-mamma fixar.
Mamma går på systemet.
Mamma handlar mat.
Mamma handlar fika.
Pappa kör bilen. Och dricker öl. Och, om nån ber honom kanske han kan tänka sig att typ bära en av badkassarna. Och bajsar. Jättelänge. Sen tar han VM-guld i slösurfade också. Sjukt ansträngande!
Om jag haft en lugn avkopplande semester? Nej. Om jag är förbannat less på slapphäcken till man? Ja. Om jag surnar när jag hela tiden måste BE om hjälp. JAAAA! Hade jag inte varit den som stod för fiolerna, då hade jag kunnat vara passup. Nu står jag
dessutom för skiten själv.
Nästa år åker jag på semester själv. 🤯
