Snor!
Alltså, det är ju helt otroligt men jag suger åt mig baciller som en svamp. Alltså lite svid i halsen och täppt näsa. Och yttepytte feber. Lagom för att må lite halvdant och jag har så ingen lust med det här! Så vila och lugn får det väl vara ett par
dar nu tänker jag.
För övrigt så funderar jag på hur människor tänker eller fungerar. Om man aktivt undviker människor, tror man på allvar att dessa människor ska finnas kvar sen, när det passar? Det är ett så märkligt sätt att bete sig eller är alla utbytbara?
Inser att det nog är fruktansvärt olika värderingar som styr här. Och eftersom jag inte alls kan förstå så är det kanske det är en signal om något att be hen flyga och fara..?
Dessvärre gäller det inte bara mig själv. För då hade jag gjort det. När det gäller barn så bygger man upp en relation under en lång tid. Men samma relation kan raseras i ett nafs. Just nu täcker jag upp och håller om ryggen, men snart skiter jag
i det och så får konsekvenserna komma.
