Separationsångest

Alltså. Vi har köpt hus. Jättebra säkert, vi var där idag och förutom ett badrum och ett nytt kök så behövs bara lite färg.  Men, nu börjar jag känna att det här kommer att bli jobbigt. 
Den här lägenheten, här har jag upplevt så mycket. Värkarbete, första bebisen, hennes alla steg, hur hon kröp, hur hon började gå, hur hon älskat badkaret. 

Barn nummer två, trädet utanför fönstret som påverkas av årstiderna, närheten till parken. Bebis nummer två och hans alla steg i livet. Hur de pratar, pysslar, bakar, leker, busar, gör mig galen. 
Det var här jag blev mamma, fru, vuxen. Jag har jobbat från köksbordet, njutit på balkongen på eftermiddagarna och i mitt härliga sovrum. 

Jag har aldrig bott i hus, vet inte riktigt vad jag ger mig in i. Hur mycket måste man fixa, bygga, renovera? Nu är allt snart historia och vi skriver ny historia på nästa plats. Känns väldigt, väldigt märkligt ändå. Och lite sorgligt. Och lite spännande. Ny stadsdel också. Eller förort. Bromma. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: