Tillbakakaka!
Ibland kan jag känna att min tro på människor omkring mig blir lite tilltufsad. Att vi alla är olika och har olika tankar/idéer och egenskaper vet vi ju alla. Men ibland, då tappar jag fan sugen.
Men, samtidigt, jag får väl bara tänka att om andra inte orkar engagera sig, då behöver inte jag heller göra det. Tillbakakaka alltså. Jag har blivit tillräckligt vuxen för att förstå att jag för att må bra ska omge mig av personer som ger energi
och inte tar. Som är snälla och inte subtilt elaka men också såna som bryr sig. På riktigt. Det är viktigt för mig. Jag stöter på alldeles för många som inte tänker längre än näsan växer, fascinerande ändå! Jag tror på karma, så jag misstänker
att sånt kommer tillbaka förr eller senare, en tröst om något! 😂
