När man får nog.
Idag exploderade jag. Big time! Jag har inte annat än servat folk under den här semestern. Tagit om hand, städat, lagat mat, smörjt in, ordnat resplaner etc. Till stor del självvalt då jag faktiskt vill göra saker på semestern. Men till viss del inte
alls.
När jag efter att ha ägnat en dag åt att tvätta och plocka upp semesterpackningen också städar inför städning och ändå inte får någon som helst hjälp (kaffefiltret kvar i kaffebryggaren, på den nivån är vi) så exploderade jag. Att få i ansiktet att jag
"springer runt i 140" som nån form av förolämpning blir inte bara dumt, det blir rent utsagt larvigt.
Och ja, jag var kanske inte så konstruktiv i min kritik. Jag skrek. Och min man gasade bilen som en jävla dåre (100 på en 50-stäcka på villagator är allt annat än lämpligt!)
Jag tog mig ur bilen och hem. Familjen fortsatte ut till landet. Inte logiskt någonstans. Nu är det jag som ska lugna ner mig innan de kommer hem. Eh? OM jag fått hjälp med det där oavlönade hemtjänstjobbet som jag ofrivilligt fått så kanske det skulle
vara lite annorlunda. Bara en tanke.
