inte min bästa tid..
Man har helger som är bra, och sen har man helger som den som varit. Den var inte bra. Livet och dess bräcklighet har kommit alldeles för nära och min hjärna går på högvarv. Vad är viktigt egentligen?
Och vad är mindre viktigt.
Sånt som man kanske borde tänka på jämt i och för sig men inte gör.
Jag fick massa med halvdåliga nyheter förra veckan, vissa som å andra sidan kan bli bra i längden men det som hände under helgen gjorde att jag bestämde mig för att sitta still i båten och inte klättra vidare upp på karriärsstegen. Jag tror helt enkelt inte att jag skulle orka. Jag kan inte både vara projektledare hemma, rodda två barn med läxor, utvecklingsplaner och bara rena kläder, samtidigt som min egen resa pågår, sköta hus och skapa massa förändring i det dagliga arbetet på jobbet.
Jag inser ju själv att jag redan nu är på gränsen och faktiskt inte har utrymme för mer "spännande händelser", så jag säger nej. Vilket i sig är skrämmande och läsktigt. För jag säger inte nej så ofta. Jag säger mest ja.. Jättekonstig känsla. Men jag trivs där jag är på jobbet. Jag behöver inte fler utmaningar just nu (att gå upp på morgonen kan räcka vissa dagar).
Och ska jag kunna ta vara på allt det där som jag är rädd för att missa, då måste jag vara mer "med". Och det blir man inte när man jobbar fler timmar på jobbet. Eller från soffan hemma när barnen slutligen somnat.
